Mitt Hemmaprojekt Lägenhetsrenovering med kakel och klinker – på rekordtid
En omfattande lägenhetsrenovering med bland annat klinkersgolv och nytt kakel i köket gick snabbare än beräknat, trots ett missöde på toaletten, berättar Tina i sitt bidrag till ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” (läs mer via länken). Vill du bidra till att bidraget ska vinna ”Läsarnas pris”? Klicka då på ”Gilla” här till vänster!
Tinas tävlingsbidrag (se bilder längre ner):
Renovering i första bostadsrätten
Min sambo Emil, som jobbar som snickare, skulle ha fyra veckors semester i juli 2011 och det kändes som en ganska bra tidsram för att förhoppningsvis hinna färdigställa renoveringsplanerna vi hade för vår lägenhet. Det visade sig dock att min arbetsmyra till kille inte alls hade lust att följa ”schemat” för han råkade färdigställa alla 4-veckorsprojekten på sex dagar.
Det var början av 2011 och jag och Emil hade precis köpt vår första bostadsrätt, inte helt utan renoveringsbehov. Vi väntade vårt första barn och var väldigt lyckliga men stressade en aning över hur vi skulle hinna med det som behövde renoveras.
Första veckorna i lägenheten tapetserade vi om överallt och målade alla tak. Men sedan tog vi en paus som blev längre än tänkt. Vi pratade ofta om vad som behövde göras, och under hela graviditeten sa vi att ”vi måste ta tag och göra klart här hemma nu innan bebisen kommer för sen har vi inte tid”.
Det vi ville göra ytterligare och som kändes mest brådskande var att vi ville slå igen den ena av de två ingångarna till badrummet. Det var ingången mot vårt kök som kändes helt överflödig, vi tyckte helt enkelt det räckte med ingången från vår hall. Plus att igenslagningen av dörren skulle skapa mer utrymme för skötbord och tvättmaskin. Vi ville även kakla om i köket och lägga instegsklinkers i hallen.
Men tiden gick och i slutet av april 2011 kom äntligen vår lilla son till världen och fortfarande hade ingen renovering gjorts. Och då som nyblivna föräldrar blev det såklart ännu mindre tid för någonting annat än bebisen. Särskilt eftersom Emil jobbade heltid och jag gick hemma ensam med vår lilla nyfödda son och en hund som behövde gå ut minst fyra gånger varje dag.
Att rasta hunden, städa och laga mat blev plötsligt de största ”projekten” utöver föräldraskapet vi hann med hemma. Men suget att starta renoveringen fanns ändå kvar, och när sommaren närmade sig bestämde vi att på Emils semester, då skulle vi minsann göra slag i saken och färdigställa våra hemmabyggeplaner.
Start på semester blev start på renovering
Sagt och gjort, första dagen på Emils semester åkte vi till K-rauta och Bauhaus för att inhandla det vi behövde. Kakel, klinker, fix, fog, flytspackel, isolering, gipsskivor mm. Väl hemma ödslade Emil ingen tid. Han satte igång direkt med att riva kakel i köket, bryta parkettgolvet i hallen och slå loss dörrkarmen in till toan.
Ljudnivån var ibland rätt så hög och jag tog många långpromenader med vår då 2 månader gamla bebis i vagnen för att komma undan. Vi mutade även en del grannar med kakor som ursäkt för allt oväsen vi förde från morgon till kväll.
Det kändes som Emil gjorde allt på en och samma gång, han var överallt och ingenstans hela tiden, och redan efter ett par timmar första dagen levde vi i byggkaosets förtrollade värld. Det kändes att det var förändringar på gång och det såg än så länge ganska oroväckande ut. Tanken slog mig: Skulle detta någonsin kunna bli bra?
Dag 2 kom och nu var det dags att flytspackla hallgolvet där klinkersen skulle läggas. Ur bekvämlighetssynpunkt var nog detta det värsta med hela projektet. Det tog nämligen ett dygn för flytspacklet att torka och det innebar att vi såklart var tvungna att ta oss över för att komma delvis ut genom ytterdörren, och delvis in till toaletten på något vis.
Vår lösning var kanske en aning svårbalanserad men den fungerade i alla fall. Jag kan tänka mig att det nog var en ganska rolig syn att se två tokiga föräldrar vingligt balansera över en smal planka över ett flytande hallgolv. Den ena av oss med en nödig hund i släptåg och den andra med en gråtande bebis i famnen. Men ut skulle vi och ”plankan” var enda sättet.
Toabesök utan dörr
Matlagning skedde med en spis som stod mitt på köksgolvet, och toabesöken gjordes utan möjlighet att stänga någon dörr, då den ena öppningen var ett enda stort gapande hål i väggen med bara ett skelett av en vägg påbörjad, och den andra dörren var avhängd på grund av flytspacklet.
Ibland när jag fick för mig att duscha mig själv eller bada Julian var det alltid till en ständig tillsägelseskur av: ”Skvätt inte ut på hallgolvet”, ”Akta gipsskivan”, ”Gå inte med blöta fötter där” från en målmedveten Emil.
Det var nästan alltid roligt. Men när 3:e dagen kom och flytspacklet var torrt men det blöta fixet och klinkersplattorna låg på plats och jag fick veta att vi nu inte skulle kunna gå på hallgolvet på ytterligare ett dygn blev jag mindre glad. Åtminstone hade det gapande hålet i väggen till toan igenbommats med gipsskivor och isolering vid det laget så jag försökte se det från den ljusa sidan.
Men jag såg inte fram emot ytterligare en natt med tvättning och blöjbyte på en toa dit jag var tvungen att balansera i mörkret sömndrucken som jag var. Vid ett tillfälle hände en liten olycka som jag morgonen efter inte ville erkänna för Emil som var så ”sträng” när det gällde väta på byggmaterialet, så jag höll detta hemligt (tills nu).
Vid vårt temporära skötbord som låg rätt nära den igenbommade dörren skulle jag vid ett tillfälle byta på en trött bebis mitt i natten. Här tror jag alla som har en son kan känna igen sig då jag berättar att när blöjan åker av kan det ibland hända att man får sig en överraskningsdusch i form av en kisstråle som skvätter ner allt den riktas mot.
Den gången, mitt i natten, mitt i renoveringen, var det gipsskivan i dörren som fick sig en dusch. Hoppas nu bara vi slipper fuktskador på grund av en nerkissad gipsskiva i väggen. Undra just vad försäkringsbolaget skulle säga om en sån sak?
Klart på den sjätte dagen
Hur som helst, dag 4 var klinkersplattorna i hallen äntligen redo att fogas och det gjorde Emil på ungefär 1 sekund. Nu var det inte lika omständligt att ta sig över, nu behövde man bara undvika att trampa på fogarna, så istället för plankan trippade vi nu över på tåspetsarna, smidigt och lätt. Förbättring!
Den igenbommade (och i hemlighet nerkissade) dörren till toan var nu också redo för spackling och tapetsering och det var en relativt enkel match för Emil som ju hunnit bli en van tapetserare sedan vi tapetserade om i hela lägenheten några månader tidigare.
Det var alltså klart på två röda och på kvällen hade Emil för första gången på 4 dagar inget att göra då dörren numera var en fin ny-tapetserad vägg och klinkersen i hallen låg färdigfogad och på torkning så istället för att ta en välförtjänt vila satte han igång att sätta de första kakelplattorna i köket. Han kom ungefär en halvmeter innan han stupade i säng.
Uppe med tuppen dag 5 fortsatte Emil med kaklingen på en gång. Vid lunch hade han kommit halvvägs och under eftermiddagen blev det klart. Nu skulle det få bränna tills morgondagen. Då passade han på att ta tag i lite finlir med socklar och lister i hallen och på toan. Bänkskivan till skötbordet skruvade han också upp.
Dag 6 fogade Emil kaklet i köket. Torkningen gick fort och på eftermiddagen lade han silikon i hörnen och till sist skruvade han fast en list vid kakelkanten, torkade rent och drog sen en djup suck. Så. Äntligen. Allt blev klart på knappt 6 dagar och jag var minst sagt imponerad.
Dag 7 fick Emil sovmorgon och sedan under dagen undrade vi båda lite komiskt vad vi skulle hitta på resten av semestern? Jo, det som nu väntade var bland annat mysiga dagar under parasollet på stranden, vid grillen hemma, och vi fann även tiden att ta oss en weekend i kolmården tillsammans med trevliga vänner. Semestern blev riktigt bra!
Text och bilder: Tina Klaesson
Tyck till om Tinas och Emils snabba renovering i kommentarsrutan här nedanför, och skicka gärna in ett bidrag till ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” du också. Glöm inte att klicka på ”Gilla” här till vänster om du vill hjälpa Tinas bidrag att vinna i kategorin ”Läsarnas pris”.