Att fixa ett sommarhus och en relation

Anna renoverade sommarstugan och lärde sig en del om såväl hemmafixande som relationer på vägen, läs och se bilderna i hennes tävlingsbidrag i ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” (mer via länken). Klicka på ”Gilla” här till vänster om du gillar texten och bilderna och vill bidra till att Anna ska vinna ”Läsarnas pris”!

Anna tävlingsbidrag (se alla bilderna längre ner):

Renoveringsprojekt med livet som insats

Vår familj hade ett stort projekt att genomföra med livet som insats och hot om skilsmässa. Här är våran story om vad som kan hända – skrivet enbart ut kvinnans synvinkel vill jag vara snäll och påpeka.

Vi hade gemensamt köpt oss en fin sommarstuga utåt sett, men inåt hade ingen satt sin prägel på det sedan någon gång sent 60-tal, vilket avspeglades i alla rum. Köket hade ett trinettkök där man fick regla igen kylskåpet för att hålla maten sval och toaletten var endast hem åt spindlar och bikupor.

Tapeterna var en psykedelisk dröm

Tapeterna och färgerna var som ur en psykedelisk dröm, och det fackmannamässiga utförda arbetet var gjort över natten bokstavligen. Tomten var till salu någon gång på just 60-talet, och den gamla damen som var den enda spekulanten ville inte ha tomten, om där inte fanns ett hus. Och vips hade denna glada hobbyhantverkare släng ihop ett hus som stod klart endast 14 dagar senare.

Här befann vi oss sommaren 2008 – då var jag gravid med vårt första barn, osäker ekonomi och mycket skiljande prioritetslista. Vi kom gemensamt överens om att köket var viktigast, det var sista gången vi var sams den sommaren.

Min man med tummen mitt i handen, min mans kollega – noggrannheten själv och svärfar till åren kommen, tog sina krafttag i vårt kök. Och trots goda intentioner så fanns där inte en enda rak vinkel, skarvade reglar, väggar som fick lov att flyttas. Jag hade blivit lovad att de skulle ta halva köket åt gången, men där stod ett naket kalt utrivet kök, fyra tomma väggar.

I vardagsrummet stod allt annat, och har man bar 26 kvadratmeter hus så får man inte plats. Det var sista gången jag besöka landet den sommaren och en bra bit in på hösten. Men visst hade de säkert rätt, det var jobb tvunget att göras – men det hade varit kul att ses någonting det halvåret. De börjande med golvet som ledde ut i hallen, klinkers.

Kallt med klinkers

Vackert om än mycket tidskrävande och vilket vi erfor längre fram mycket kallt – tofflor på alltid! Och alla projekt verkar liksom växa med tiden, så hallen fick nya väggar när de ändå höll på med golvet, men tapeten var en vanlig papperstapet som drog in i väggen på ett minst sagt fult sätt, så för att spara tid (knappast pengar) blev det färdiga hela förmålade paneler.

Panelerna köptes endast för att spara tid, och den tiden förlorade vi snabbt på våra återigen ej raka vinklar. Det tog timmar att passa in bitarna för att inte tala om att mäta in alla hörnlister och taklister, och då hade vi inte ens närmat oss ett kök.

På sensommaren tog sig gubbarna in i köket och reglade om de skarvade reglarna, flyttade väggen som behövdes för att rymma kul/frys och började kakla väggen. Kakelsättningen måste ha varit det enda som gick som en dans för när sedan skåpen var på plats passade inte spisen in på någon så där m.m.

Ännu en vinkel som inte stämde, så med stämjärn högg vi bort lite av vägg och regel så spisen står där den står, huset må blåsa ner men spisen och regeln står pall. Det blev en fondtapet, vita väggar, vita tak och en ny fin bänkskiva med rund diskho.

Men under min frånvaro hade mannen min blivit övertygad om att en varmvattenberedare var att prioritera och vips var den månadens besparingar borta och köket stod åter still för nu skulle det grävas ner rör och dessutom byggas ett litet rött hus med tak på för att skydda den dyra utanpåliggande beredaren på husets baksida. Jaja supergulligt men… nödvändigt – aldrig!

Hög elkostnad när vintern kom

Det började dra kallt i huset på hösten och elkostnaden var utöver denna värld när grabbarna grus stod med bygglampor och satte upp de sista skåpen, och den gångjärnsbeklädda bänkskivan som skulle ligga över den nästan aldrig använda kaminen i köket. Hemma satt jag höggravid, åt nudlar, hatade huset, min man, hans vänner och förbannade att jag någonsin sagt ”jomenvisst älskling, klart vi ska ha ett landställe…”.

Men när vintern kom och jag fick tillbaka min underbara man, och vår underbara son föddes, förlät jag honom hans alla frånvarande timmar, och vi är fortfarande gifta trots att renoveringar har utfört sen dess. Men vi lärde oss att saker tar längre tid än man tror, kostar mer än vad man budgeterar, billigt är oftast kostsamt i längden, tidsbesparing lönar sig inte alltid, projekt växer, ta inte vatten över huvudet, vissa hus borde ha rivits från början och att alltid ta en sak i sänder. Man måste kunna bo och leva även om man renoverar.

Samt mitt privata tillägg – håll dig alltid god med din fru :)

Text och bilder: Anna Svensk

Kommentera gärna Annas bidrag i kommentarsfältet nedanför, och klicka på ”Gilla” till vänster om texten om du tycker att hon ska vinna ”Läsarnas pris”.