Mödosam tillbyggnad och renovering – vi är väldigt stolta

Maria beskriver både det roliga och det jobbiga i att genomföra omfattande ombyggnad av sitt hus, med allt från rivning av garage till besök på akuten i sitt bidrag till ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” (läs mer via länken). Vill du bidra till att Maria ska vinna ”Läsarnas pris”? Klicka då på ”Gilla” här till vänster!

Marias tävlingsbidrag (se bildpsel längre ner):

Tillbygge började med att riva garaget

Våren 2009 gjorde vi äntligen verklighet av de tankar och drömmar vi haft i över 10 år. Vi kände att det var nu eller aldrig. Min man Patrik ritade upp ett förslag på tillbygget, vilket så småningom skulle bli vårt drömhus. Efter mycket skissande och lite tips från svärfar så hade vi äntligen en färdig ritning i vår hand som såg helt perfekt ut. Detta skulle bli så bra!

Tyvärr så var vi tvungna att riva vårt gamla garage på grund av att det låg fel i förhållande till huset. Sommaren 2009 ägnade jag alla mina tre semesterveckor till att riva det gamla garaget och köra allt till tippen. Vilka muskler man hade den sommaren… Tänk att det kan bli så mycket trä och isolering av ett enda garage! Man började fundera på vad man gett sig in på.

Efter rivningen så var det dags att gräva för grunden, sätta ut element, lägga i tv. singel, frigolit, armering och så vidare. Golvvärmen lades ner innan vi slutligen gjöt plattan. Nu kändes det som om att vi hade kommit en bra bit på vägen. Så fel man hade!

Valde att göra så mycket som möjligt själva

Byggarna kom och satte stommen på plats, därefter hade vi bestämt oss för att göra så mycket vi kunde själva, vilket resulterade i jobb till minst 22.00 varje kväll och sen upp kl. 05.00 morgonen därpå i ca ett år. Vi hade båda heltidsjobb. Utöver det drev vi en förening, var innebandytränare, hade ett städjobb och spelade innebandy båda två så tiden räckte inte alltid till. Sen har vi tre barn också som krävde sitt.

Utbyggnaden skulle bestå av sovloft, walk-in-garderob, träningsrum, kontor och ett stort vardagsrum. Garaget skulle ha förråd, plats för bilen och ett litet svalare förråd där vi kunde ha lite saft, läsk etc. Utanför garaget skulle det byggas carport.

Vi började att lägga golvet ovanför carporten där det skulle vara träningsrum När vi hade lagt vindpapp och isolering och börjat lägga golvspånen, råkade vår, då 8-åriga son, kliva utanför golvspånen och föll rakt ner i betongen! Det var hemskt att se honom falla utan att man kunde göra något. Allt gick så fruktansvärt snabbt! Tur i oturen så gick det bra, ryggen ömmade men i övrigt inte en skråma. Det blev förstås inte mer jobb den kvällen.

Man kan säga att vi jobbade mot klockan, det började bli kallt ute och innan vi kunde sätta in den nya garageporten och få tätt in i huset, var vi tvungna att göra färdigt jobbet som krävde lift. Hålet där porten skulle sitta var enda stället där vi fick in liften. Svärföräldrarna hjälpte oss och vi jobbade själva på för fullt.

Spikpistol ledde till besök på akuten

När garageporten var på plats, och vi skulle bygga klart sovloftet så skulle jag hålla reglarna på plats medan Patrik sköt ihop dom med spikpistolen. Men med min vanliga tur så hoppade spikpistolen till och satte en räfflad 4-tums spik rakt igenom tummen! Ni kan tro att jag skrek! Patrik tog tag i tummen och drog ut spiken direkt, vilket jag är väldigt glad för. … akuten nästa…blev inte mer jobb den dagen heller.

Men det var ju bara en tumme, jag hade ju nio fingrar till, så vi jobbade vidare dagen därpå. När väggar och golv var färdiga i sovloftet, skulle vi börja bygga skorsten. Under uppbyggnaden av denna så bestämde vi oss för att vi inte ville ha skorstenen helt slät när det var dags att putsa den. Vi kom därför på idén att man kunde sätta in lite halva naturstenar här och där och putsa in dom i skorstenen.

Sagt och gjort, vi limmade stenar och putsade skorsten… och vilket resultat! Den är som en tavla i sig, den finaste skorsten jag någonsin sett! Jag kan fortfarande sitta länge och titta på den och bara njuta. En verkligt skön känsla av att ha gjort något själv och att man är nöjd! Vårt nya hus växte fram sakta men säkert.

”Borde hyrt in mer hjälp under resans gång”

Vi höll på i cirka ett år med stenhårt arbete, då det som inte fick hända hände. Jag fick borelia, som satte sig på nerverna som styr benen och jag blev väldigt sjuk. Mycket sjukhusbesök och ovisshet följde. Ett tag kunde jag inte ens gå, och jag kunde inte göra något annat än att ligga och se på allt som skulle göras men som inte blev gjort.

Det var en jobbig tid, och bygget stod still under min sjukdomstid. Det var inte mycket arbete kvar, men jag hatade att se det och inte kunna göra något. Jag har ännu inte blivit helt återställd men vi har börjat att beta av det sista i huset vilket är hur roligt som helst. Vi ser ett slut på allt jobb och går en ljusare framtid till mötes där vi äntligen kan börja njuta av vårt fina hus plus att våra underbara barn får tillbaka sin mamma och pappa.

Vi har fått vårt drömförråd där vi lagt klinker och har ljusa fina väggar, med högtalare i taket så vi kan lyssna på musik när vi står och jobbar. Vi har lagt ny marksten utanför entrén, vilket kostade mig en bruten tumme, eftersom betongplattan bara var tvungen att rasa från pallen och landa rakt på min tumme! Men det var ju bara en tumme, det kunde varit värre. Och fint blev det vid entrén kan ni tro, så det var värt smärtan!

Vi har jobbat hårt en lång, lång tid, mycket svett och tårar. Nu i efterhand önskar man att man hyrt in mer hjälp under resans gång, så man kunde få mer tid med familjen. Den tiden som gått förlorad kommer ju inte igen, och vi lever inte för evigt.

Men trots allt så är vi väldigt stolta över vad vi åstadkommit. Vi har kämpat tillsammans alla fem för att nå vårt mål och nu är vi snart där.

Klicka på bild för att få upp bildspel: [nggallery id=25 template=caption]

Text och bilder: Maria Lindahl

Skriv gärna något om Marias projekt i kommentarsrutan här nedanför, och glöm inte att klicka på ”Gilla” här till vänster om du vill hjälpa henne att vinna i kategorin ”Läsarnas pris”.