Renoveringen som drog ut på tiden
En renovering med bland annat målning, tapetsering och nya golv kan återupptas efter långa avbrott berättar Margareta i detta tävlingsbidrag i ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” (läs mer via länken). Klicka på ”Gilla” här till vänster om du gillar texten och bilderna och vill bidra till att Margareta ska vinna ”Läsarnas pris”!
Margaretas tävlingsbidrag:
Renovering som började på 90-talet
Jag är gift med en ”handy-man” vilket naturligtvis är ett stort plus. Eller borde vara, i alla fall. Problemet är att han inte är lika intresserad av sin begåvning som jag.
Vi köpte hus i augusti 1998 efter att ha varit hyreslägenhetsmänniskor sedan födseln båda två. Mina visioner var skyhöga. Allt behövde, och skulle, göras om! Har man ett gratis verktyg mitt framför näsan är det väl bara att köra igång? Han hade dessutom jobbat som arbetsledare på bygge under några år. (Som parentes kan nämnas att jag absolut har arbetsledaregenskaper, men tyvärr tummen mitt i näven, och det är kanske inte den allra charmigaste kombinationen.)
Vid denna tid var jag gravid och vi väntade vår förstfödde i september, en inte alltför ovanlig timing har jag förstått. Vårt hus byggdes på tjugotalet och senaste renoveringen gjordes i slutet av sjuttiotalet. Vi körde nu igång i 190 och fick dessutom hjälp av snälla kompisar och släktingar. Jag är bra på att måla lister och riva ner tapeter, så jag var också fullt sysselsatt. Lite smått orörlig bara efter att ha ökat tjugo kilo. Vi hann med nästan hela övervåningen; tapetsering, målning, nya golv, då plötsligt hände det! Bebisen undrade vad vi höll på med och ville komma ut!
Jag födde med vit målarfärg upp till armhålorna… Vi blev helt överrumplade och bara skrattade. Så lyckliga vi var! Alla som har fått barn vet precis vad som händer nu, eller rättare sagt, vad som inte händer… Jo, jag har en underbar man som för det första gör mig till en bättre människa och för det andra har lärt mig att ”tagga ner” och för det tredje, försöker få mej att njuta av livet lite grann istället för att vara den ”duktiga flickan” jämt och ständigt.
”Hemmaprojekts”-genen fick liv igen
Nu är det 2011 och ”bäbisen” har blivit tonåring. Han har hunnit få en lillasyster också som är åtta år och väldigt självgående.
Häromveckan sade min man:
”Jag tror det börjar bli dags att göra vid lite, källarnedgången t.ex.”
Jag svimmade nästan.
På bilderna: Tapeterna hann vi nääära nog riva ner 1998, men den brun-oranga medaljong-heltäckningsmattan…Ja. den ligger där den ligger så att säga.
Jag kände hur hela min ”Hemmaprojekts”-gen fick liv igen: Jaaaaa,ääääntligen!
Så, nu är han igång, min ”handy-man”. Och jag har lärt mig. Jag hjälper till genom att hålla mig undan och låta honom jobba ifred. ”Väck aldrig den björn som sover”, eller hur det nu var…
Text och bilder: Margareta Nilsson, Kulladal, Malmö.
Skriv gärna en kommentar om Margaretas berättelse, och skicka in ett bidrag du också i tävlingen ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” (läs mer via länken). Klicka också på ”Gilla” här till vänster om du gillar texten och bilderna och vill bidra till att Margareta ska vinna ”Läsarnas pris”!