”Vi älskar huset och tänker inte ge upp”

Hanna berättar öppet om svårigheterna och utmaningarna, men också allt det härliga, i att genomföra omfattande renovering av ett hus med en del fel, i sitt tävlingsbidrag i ”Mitt Hemmaprojekt – vinn 10 000 kr” (läs mer via länken). Klicka på ”Gilla” här till vänster om du gillar texten och bilderna och vill bidra till att Hanna ska vinna ”Läsarnas pris”!

Hannas tävlingsbidrag (se alla bilderna längre ner):

Syllar som bär – trodde vi

Vi köpte en liten villa på 80 kvadratmeter. Villans läge vart perfekt, då det är nära till både skolor, affärer och förbindelser samtidigt som naturen runt omkring är magisk. Det är lugnt och fridfullt och inte det lilla minsta knyst mot kvällens slut. Huset är gammalt, cirka 111 år då de tror det är byggt kring år 1900. Huset har genomgått en hel del renoveringar, med många olika ägare.

Vi blev otroligt förvånade när vi fick reda på dess årtal då vi tyckte att huset kändes relativt fräscht. En snickare till sambo utförde besiktningen. En torpargrund på cirka 30 centimeter, var omöjlig att komma åt utan att förstöra. Han tog en titt genom ventilerna och blev positivt överraskad då det var stenhårda fräsha eksyllar som bar. Trodde vi.

När vi skrivit kontrakt och liknande papper började vi renovera ovanvåningen som nu står färdig och klar för användning. Eftersom huset just nu står med en toalett på va 3 kvadratmeter vart vi fast beslutna med att ta de extra rum bredvid och göra en ny toalett där på cirka 8 kvadratmeter, och för att dra nya rör fick vi dra upp golvet och då upptäcker vi det, syllarna lurade oss genom ventilerna.

De hade bytt syllarna vid ventilerna för en bättre look, resten vart så hemska att de smulas sönder då man vidrör dem. Efter en titt med Anticimex fick vi besked om att syllarna varit angripna av orer, små små djur som bit för bit äter upp huset. Syllarna var likadana i hela huset så vi fick dra en slutsats om att allt måste ut, och nytt måste in, vi utsattes för en hel del stora extrakostnader på grund av detta för att vi fick inte igenom syllfelet som ett dolt fel. Just nu är vi fast.

”Allt ser ut som en byggarbetsplats”

Min sambo som driver arbetet ligger sjukskriven i sju veckor framöver, efter en arbetsskada då han föll från hög höjd ner i betonggolv. Han ligger nu gipsad om höger hand och med en skadad och öm rygg.
Målet är att få klart golvet där nere, alltså få in ett kapillärlager (singel), frigolit, armering och värmeslingor, därefter ett lager betong.

Just nu känns det som man går in i en depression när man sätter foten innan för dörren då allt ser ut som en byggarbetsplats/stall. Under tiden vi väntat på att få klart golven har vi kämpat med att få fram de gamla rustika taken i huset som låg dolt under både tretex skrivor, tidningspapper och cirka två lager tapet. Där under fann vi de mest otroliga trätak jag någonsin skådat, till detta fanns det beklädda takbjälkar genom hela huset.

Dessa vart också beklädda med tretex och där under ett gäng olika tapeter. De blev så snygga. Mycket mer på nedanvåningen finns det ej att göra. Vi har lagt vår energi på ovanvåningen, där vi hade snetak med platt tak, detta platta tak slog vi bort så vi fick tak upp i nocken, vi upptäckte även där mörka fina bjälkar genom rummet. Sex stycken små. Dessa bevarade vi givetvis.

Renoverad gammal skorsten

Vi har tagit ner det fula furutrappräcket och byggt en ”säkerhets”-vägg istället, vi har bytt fönsterna och bredspacklat och målat allting vitt. På kortsidorna har vi satt en vit tapet med inslag av sammet, vi har lagt ett golv från berg och berg, ek, naturoljat. Vi har också renoverat upp vår maffiga skorsten som bara var vävad och målad, vi putsade om den och gav den en gammal men ny stil , även inrett det till viss grad med säng och nattuksbord, andra delen blir klädkammare.

Köket där nere är också en plan att renovera så småningom, där var syllarna friska så det är bara in med nytt. Men just nu är golvet det viktiga, i badrum, hall och vardagsrum. Men tyvärr är det pengarna som begränsar en. Det är tur vi har roligt medan vi jobbar, vi kämpar med detta för varandra. Vi älskar huset och tänker inte ge upp. Vi vill bara bli färdiga.

Text och bilder: Hannah Christensson

Gillar du Hannas text och bilder? Skriv gärna en kommentar, och klicka på ”Gilla” här till vänster!